Som jag skrev så skulle lillasyster till Östersund idag för att hälsa på syster. Å tack vare den underbara dagispersonal som finns på Tindras dagis kunde jag och barnen följa.

Det var skönt att se att Lisette såg piggare ut. Det var nog ganska bra för Tindra också eftersom att sist vi var där så låg Lisette på intensiven med en massa kablar å slangar överallt. Så Tindra tyckte nog det var bättre nu när vi till och med fick "låna" med oss syster ut på stan en sväng för att köpa lite nödvändiga kläder till henne.

Dom har tagit bort stygnen i ansiktet nu men det är fortfarande väldigt svullet och hon kan inte öppna ögat. Det är också någon nerv i kinden som inte fungerar för hon har ingen känsel där. I värsta fall så kommer aniktet vara förlammat så det hänger ner. Men läkarna vet inte säkert än.

Känns lite jobbigt. Jag vill kunna lita på henne att denna gång menar hon allvar med behandling men det är svårt när man blivit sviken och ledsen så många gånger förr. Jag ska ge henne en sista chans. Hoppas bara att hon tar den.  Ähh nu måste jag sluta tänka på detta ett tag, man vill ju bara gråta å vara liten och krypa upp i mammas fammn så allt blir bra igen.......

Imorgon blir det till att städa svärfars bil som tack för lånet.... Åå vad jag hoppas att våran bil är färdig snart.Det är så jobbigt att vara beroende av andras vänlighet. Nästa gång du backar får du ta någon anans bil i sikte  ;)

Ska hoppa in i duchen för att sen slänga mig i säng. Är helt slut.